Ett avgörande protein som är ansvarigt för livslängden har identifierats för första gången hos apor
Mängder av forskning pågår inom området åldrande eftersom det är viktigt att förstå den genetiska grunden för åldrande för att kunna förstå hur man kan fördröja åldrande och behandla åldersrelaterade sjukdomar. Forskare hade upptäckt ett protein som heter SIRT6 som ses kontrollera åldrande hos gnagare. Det är möjligt att detta också kan påverka utvecklingen hos icke-mänskliga primater. År 1999 kopplades Sirtuin-familjen av gener och deras homologa proteiner inklusive SIRT6 med livslängd i jäst och senare under 2012 sågs SIRT6-protein vara involverat i reglering av åldrande och livslängd hos möss eftersom brist på detta protein ledde till egenskaper associerade med accelererat åldrande som ryggradskrökning, kolit etc.
Att använda en modell som evolutionärt liknar humant, liksom en annan primat, kan fylla tomrummet och vägleda oss om relevansen av forskningsresultat till människa. En färsk studie1 som publicerades i Natur är det första arbetet någonsin med att förstå rollen av SIRT6 för att reglera utveckling och livslängd hos avancerade däggdjur som primater1. Forskare från Kina biokonstruerade världens första primaters makaker (apor) som saknar sin SIRT6-proteinproducerande gen genom att använda CRISPR-Cas9-baserad genredigeringsteknologi och experiment för att direkt observera effekten av SIRT6-brist hos primater. Totalt 48 "utvecklade" embryon implanterades i 12 surrogatmammar, varav fyra blev gravida och tre födde apor när en aborterades. Babymakaker som saknar detta protein dog inom några timmar efter födseln, till skillnad från möss som börjar uppvisa "för tidigt" åldrande ungefär två till tre veckor efter födseln. Till skillnad från möss anses SIRT6-protein spela en avgörande roll i embryonal utveckling hos apor eftersom frånvaron av SIRT6 orsakade allvarliga utvecklingsförseningar och defekter i hela kroppen. De tre nyfödda barnen visade lägre bentäthet, mindre hjärna, omogna tarmar och muskler.
Bebisar uppvisade allvarlig utvecklingsfördröjning i fosterstadiet, vilket ledde till allvarliga fosterskador orsakade av försenad celltillväxt, t.ex. i hjärna, muskler och andra organvävnader. Om en liknande effekt skulle ses i människa då en humant fostret skulle inte växa mer än fem månader även om det kommer att slutföra de föreskrivna inga månaderna i moderns livmoder. Detta skulle bero på förlust av funktion i SIRT6-producerande gen i humant foster som får det att växa otillräckligt eller dö. Samma team av forskare har tidigare visat att SIRT6-brist i humant neurala stamceller kan påverka korrekt omvandling till neuroner. Den nya studien bekräftar att SIRT6-protein är en trolig kandidat för att vara enhumant livslängdsprotein och kan vara ansvarig för reglering humant utveckling och livslängd.
Studien har öppnat nya gränser för förståelse humant livslängdsproteiner i framtiden. Upptäckten av viktiga proteiner kan kasta ljus över humant utveckling och åldrande och direkt behandlingsdesign för utvecklingsförseningar, åldersrelaterade störningar och metabola sjukdomar i människa. Denna studie är redan gjord i monkey, så det finns hopp om att liknande studier på människa kan belysa viktiga livslängdsproteiner.
Åldrandet förblir ett gåta och mysterium för mänskligheten. Forskning om åldrande har ofta diskuterats mycket mer än något annat område på grund av den vikt som ges ungdomar i samhället och kulturen. En annan studie2 som publicerades i Vetenskap visade att det kanske inte ens finns en naturlig gräns för livslängden i människa. Forskare från University of Roma Tre i Italien har utfört en statistisk analys av möjligheterna till överlevnad hos cirka 4000 äldre personer som var mellan 105 år och äldre och konstaterade att vid 105 års ålder nås en "dödlighetsplatå" vilket innebär ingen gräns för livslängd existerar nu och efter denna ålder är möjligheten till liv och död vid 50:50, dvs någon skulle helt enkelt kunna leva mycket längre hypotetiskt sett. Medicinska experter tror att risken för död ökar från vuxen ålder till 80 års ålder eller så. Det finns mycket mindre kunskap om vad som händer efter 90- och 100-talet. Den här studien säger det humant livslängden kanske inte har någon övre tröskel! Intressant nog är Italien ett av de länder som har det högsta antalet hundraåringar per capita i världen så det är en perfekt plats, men för att generalisera studien krävs ytterligare arbete. Detta är det bästa beviset för åldersdödlighetsplatåer i människa som mycket intressanta mönster uppstod. Forskare vill förstå konceptet med utjämning i detalj och det verkar som om kroppens celler efter att ha passerat 90-talet och 100-talet kan nå en punkt där reparationsmekanismer i vår kropp kan kompensera för ytterligare skador i våra celler. Kanske skulle en sådan dödlighetsplatå till och med kunna stoppa döden i vilken ålder som helst? Det finns inget omedelbart svar som humant kroppen är utformad på ett sådant sätt att den kommer att ha sina egna begränsningar och gränser. Många celler i vår kropp replikerar eller multiplicerar inte efter att de bildats första gången – till exempel i hjärnan och hjärtat – så dessa celler kommer att dö i åldringsprocessen.
***
{Du kan läsa den ursprungliga forskningsartikeln genom att klicka på DOI-länken nedan i listan över citerade källor}
Källa (er)
1. Zhang W et al. 2018. SIRT6-brist resulterar i utvecklingsstörning hos cynomolgusapor. Nature. 560. https://doi.org/10.1038/d41586-018-05970-9
2 Barbi E et al. 2018. Platån av humant dödlighet: Demografi av pionjärer med lång livslängd. Science. 360 (6396). https://doi.org/10.1126/science.aat3119
***
